Lars-Olof Larsson: Har vi en skyldighet att gräva upp liken efter odömda brottslingar

En mördare bär på en skuld inte bara till sitt offer utan också i förlängningen dennes familj och rentav samhället i stort. Detta insåg redan Descartes och sedermera Locke. Dock har denna insikt inte slagit igenom i samhället i stort genom att förespråka oändlig preskriptionstid för mord. Är dagens rättssystem i själva verket chimärer?

Man kan börja med att utgå från vad ett rättssystems existensberättigande är. En fullgod definition bör följa formell logik, så:

A. Ett rättssystem måste skydda medborgarna.
B. Ett rättssystem måste sätta en precedent för framtida medborgare och även nuvarande medborgare om vad som händer om de sätter sig över lagen.
C. Skamkänsla är stark även med dagens individualistiska samhällsstruktur, och griftefrid är ett begrepp många tar fasta på, ävenså förhärdade brottslingar.

Av detta kan man dra slutsatsen:

D. De brottslingar som inte dömts trots sina brott, och rentav begått självmord för att undvika sina straff, och är döda, måste grävas upp ur sina gravar och skändas offentligt som varnande exempel.

Ett sådant samhälle torde vara mer effektivt mot kriminalitet och höga "bussiffror" än dagens socialdemokratiskt inspirerade s.k. dalt är. Man kan här förstås diskutera problemen i sammanhanget, såsom att det kan vara svårt att kontinuerligt undersöka oavklarade brott, om vilka brott detta ska gälla osv. Självfallet bör bara mord och andra mycket allvarliga brott komma i fråga, och här kan man använda principen att brott som normalt leder till dödsstraff i högt utvecklade i-länder, såsom USA, bör komma ifråga. Därmed kan vi inkludera mord, grovt knarkinnehav, landsförräderi och eventuellt också våldtäkt.

Man bör också betänka svårigheterna med oändlig preskriptionstid. 150 år kan vara en giltig approximation.

Lars-Olof Larsson

Ursäkta röran...

Standardiserad Information åker med jämna mellanrum utomlands, vilket gör vårt kontor ödsligt och ibland bloggen ännu ödsligare. Nu har en sådan sejour av faktainhämntning avslutats och vi kan snart återgå till vår uppgift att förse er, kära läsare, med viktig information.

Snart kommer dessutom tyckaren Lars-Olof Larsson att ingå i vårt stall av skribenter. Han börjar skriva här de kommande dagarna.

MVH/

Teamet

Sveriges stolthet inte i nivå med USA:s

Enligt venerabla tidningen Washington Times (konservativ) är amerikaner stoltast i världen över sitt land. Efter detta kommer, i grad av sjunkande stolthet, Venezuela, Irland, Sydafrika, Australien, Kanada, Chile, Nya Zealand, Filippinerna och Israel. Den lömska invändningen att dessa länders stolthet måhända inte står i proportion till vad som åstadkommits politiskt, ekonomiskt och socialt, bör tillbakavisas. Standardiserad Information misstänker att en sådan attityd inte är positiv för att höja Sveriges framtida stolthet.

Vad bör då göras? Om vi läser lite noggrannare i artikeln, ser vi att några faktorer torde vara viktiga:

• "Pledge of allegiance".
• Stolthet över sin historia
• Valdeltagande som en patriotisk gärning
• Militärtjänst som en patriotisk gärning
• Att ha en knapp med amerikanska flaggan på västen

Sverige har ingen specifik ed man måste svära i skolan, och knappar med flaggor på är ovanliga. Men detta går att ändra. Valdeltagande och antalet som gör militärtjänst är högt. Det är dock vår åsikt att en stark och hälsosam debatt i ämnet nu måste sättas igång, för att se vad vi kan lära oss av stolthet i andra länder.

Religion och IQ

Den kristna tidningen Dagen rapporterar i dagarna om den danske forskaren Helmuth Nyborgs jämförelser mellan länders IQ-nivå och utbredning av religiös tro. Standardiserad Information har tagit del av de mer detaljerade resultaten och sett följande:

* Personer som tror på en "kraft i det undermedvetna" har betydligt lägre IQ än genomsnittet, 74.

* De som däremot tror på "en gud med humor" har inte bara högre IQ och utbildning, utan också en mer optimistisk syn på livet som sådant. Den genomsnittliga IQ:n för en sådan person ligger på 132.

Standardiserad Information tar inte ställning i religiösa frågor, men har en positiv inställning till att diskutera hur frågorna ställs och huruvida de kan lösas logiskt-empiriskt.

Genusteoretiskt institut rankar de största förbrytarna

Nationella sekretariatet för genusforskning har i dagarna kommit ut med en rapport om hur mycket individer eller grupper i världen motarbetar den genusteorestiska utvecklingen i världen, och har utifrån en grupp faktorer rankat dem från 0 (inget hinder) till 10 (extremt reaktionär). Även om listan inte är fullständigt uttömmande är det första exemplet imponerande då mer än 10000 personer och grupper rankats.

- Sverige ska inte slå sig för bröstet, säger en anonym person på sekretariatet till Standardiserad Information. Många vanliga män här använder härskartekniker för att trycka ned kvinnor. Vi ska inte alltid tro att vi är världsunika.

Standardiserad Information kan nu publicera listan på de 10 värsta världen över, och den är som följer:

1. Mulla Oshawee (person), Somalia - 10.0

2. Guru Buddhadharma (person), Sri Lanka - 9.8

3. Jad al-Hak, rektor för Jeddahs Internatskola för Män, Saudiarabien - 9.7

4. Zuukwahe (person), Demokratiska Kongo - 9.7

5. Förbundet för nationell räddning (organisation), Senegal - 9.7

6. Zuukwahe-edi-Buuna (person), Demokratiska Kongo - 9.6

7. Rev. Craig Duncan (person), USA - 9.5

8. Förbundet för harmoniska familjer (organisation), Marocko - 9.4

9. Fjodor Zjigasvili (person), Ryssland - 9.4

10. Shaykh Omar (person), Afghanistan - 9.4

Sveriges politiska system måste vägledas av etisk kommitté

Den våldsamma bloggprotesten och gammelmedias avstående från att kommentera den nya övervakningslagen, Lex Orwell, ledde tyvärr inte till att lagen stoppades. Faktum är nu fastnaglat på bordet. Bloggosfärens dom är hård: Sverige kommer från januari nästa år att vara ett land som får Kina, Zimbabwe och Oceanien i 1984 att framstå som paradis. Hur kunde det gå så?

Standardiserad Information förkastar påståendet att en oberoende författningsdomstol skulle lösa de demokratiska problem som tidigare tornat upp sig. Problemet med ett sådant förslag är nämligen att den inte skulle vara integrerad med riksdagen och det juridiska systemet på ett sätt som en annan instans skulle kunna vara. En sådan instans kan en etisk kommitté vara.

Den etiska kommittén ska bestå av representanter från alla politiska partier och undersöka huruvida förslag verkligen förbättrar för medborgarna och skapar ett bättre samhälle. Kommittén ska också aktivt verka för moralisk resning i samhället och en trevligare stämning i allmänhet. Kommitén ska, för att undvika missbruk, inte ha någon reell makt, men vara en röst riksdagen lyssnar på. En röst man skäms för att gå emot. En röst man kan lita på.

Med en sådan kommitté skulle inte FRA-lagen ha röstats igenom.

Försiktigt möte med Fredrik Reinfeldt

Standardiserad Information har under en tid försökt få kontakt med Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt för en intervju där vi, så att säga, ska ta "tempen" på landet och dess tillstånd. Under en längre tid har sådana inviter gått obesvarade, men en dag ringde telefonen på vårt kontor och bara några timmar senare fann vi oss sittande med varsin kopp kaffe, wienerbröd och ett (till en början) gott humör.

Något gick dock fel med intervjun. En form av "katastrofkommission" har tillsatts för att klargöra vad som inte fungerade, och tyvärr måste en del av skulden läggas på Reinfeldt själv. Men utan att föregripa redovisar vi vad som hände:

Vi började med att ställa artiga frågor som "jaså, du är i farten", "vackert väder idag" och "hur mår din vackra hustru". Reinfeldt svarade "jo, tack, bra" på det mesta och en trivsam konversation halkade in på diskussioner om Reinfeldts sommarstuga och den grupp av lunnefåglar som ofta häckar där.

När diskussionen gick över till politik började dock problemen komma. Reinfeldt var uppenbart besvärad av att svara på hur han ser på Sveriges roll i världen och relationen till USA, och än värre blev det när vi ställde frågor om informationstekniska spörsmål och bloggarnas revolutionering av demokratin.

- Sorry, alltså... Jag är helt enkelt inte intresserad av det där, avbröt Reinfeldt bryskt. Jag... Jag tänkte vi kunde ha en enkel konversation utan för mycket ingående frågor, ni vet?

När Standardiserad Information känner att en hund är begraven, blir det mer bestämt och ställer sig upp för medborgarnas intressen. Vi frågade:

- När bloggarna fäller en regering, kommer du då att vara ointresserad? Tar du verkligen ansvar?

Reinfeldt svarade:

- Alltså, grabbar... Jag mår ärligt talat inte så bra.

En långsam konversation gick allt långsammare och en pinsam tystnad bredde ut sig. Bilarnas sus och det låga hummandet från en fläkt blev allt tydligare och vi undrade hur det egentligen stod till.

- Inget vidare... Jag... Jag är ganska trött på det mesta.

Efter 20 minuter av allt större tråkighet kände vi att det nog var dags att gå. Vi upplyste Reinfeldt att det här inte hade gått så bra och att vi ämnade publicera det på vår blogg.

- Visst, sade Reinfeldt. Allting är så tråkigt, alltså... Ni får göra som ni vill.

Vi var två snopna och lätt förvirrade män som gick ut från Regeringskansliet i den tidiga kvällningen. Varför hade det blivit så här? Kommer Reinfeldt att kunna göra någonting när demokratin snart ska monteras ned med FRA-lagen? Och är det kanske mäktigare intressen som har del även i hans synbara apati?