Standardiserad Information har under en tid försökt få kontakt med Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt för en intervju där vi, så att säga, ska ta "tempen" på landet och dess tillstånd. Under en längre tid har sådana inviter gått obesvarade, men en dag ringde telefonen på vårt kontor och bara några timmar senare fann vi oss sittande med varsin kopp kaffe, wienerbröd och ett (till en början) gott humör.
Något gick dock fel med intervjun. En form av "katastrofkommission" har tillsatts för att klargöra vad som inte fungerade, och tyvärr måste en del av skulden läggas på Reinfeldt själv. Men utan att föregripa redovisar vi vad som hände:
Vi började med att ställa artiga frågor som "jaså, du är i farten", "vackert väder idag" och "hur mår din vackra hustru". Reinfeldt svarade "jo, tack, bra" på det mesta och en trivsam konversation halkade in på diskussioner om Reinfeldts sommarstuga och den grupp av lunnefåglar som ofta häckar där.
När diskussionen gick över till politik började dock problemen komma. Reinfeldt var uppenbart besvärad av att svara på hur han ser på Sveriges roll i världen och relationen till USA, och än värre blev det när vi ställde frågor om informationstekniska spörsmål och bloggarnas revolutionering av demokratin.
- Sorry, alltså... Jag är helt enkelt inte intresserad av det där, avbröt Reinfeldt bryskt. Jag... Jag tänkte vi kunde ha en enkel konversation utan för mycket ingående frågor, ni vet?
När Standardiserad Information känner att en hund är begraven, blir det mer bestämt och ställer sig upp för medborgarnas intressen. Vi frågade:
- När bloggarna fäller en regering, kommer du då att vara ointresserad? Tar du verkligen ansvar?
Reinfeldt svarade:
- Alltså, grabbar... Jag mår ärligt talat inte så bra.
En långsam konversation gick allt långsammare och en pinsam tystnad bredde ut sig. Bilarnas sus och det låga hummandet från en fläkt blev allt tydligare och vi undrade hur det egentligen stod till.
- Inget vidare... Jag... Jag är ganska trött på det mesta.
Efter 20 minuter av allt större tråkighet kände vi att det nog var dags att gå. Vi upplyste Reinfeldt att det här inte hade gått så bra och att vi ämnade publicera det på vår blogg.
- Visst, sade Reinfeldt. Allting är så tråkigt, alltså... Ni får göra som ni vill.
Vi var två snopna och lätt förvirrade män som gick ut från Regeringskansliet i den tidiga kvällningen. Varför hade det blivit så här? Kommer Reinfeldt att kunna göra någonting när demokratin snart ska monteras ned med FRA-lagen? Och är det kanske mäktigare intressen som har del även i hans synbara apati?
No comments:
Post a Comment