6 juni: baksmällan
Som DN påpekar, så är det så att "frånvaron av kamptradition gör flaggviftandet den 6 juni konstlat, ja nästan pinsamt. För vore det allvar i vår högtid skulle dess höjdpunkt inte bestå av mer eller mindre bedagade popstjärnor på Skansen eller jippon av typen ballongsläpp."
Man kan betänka detta på flera sätt. Vi är dock av åsikten att Sverige måste undersöka hur andra länder sköter dessa angelägenheter för att kunna reformera vårt eget nationaldagsfirande och därigenom nationalkänslan. En central frågeställning måste vara: hur skapar vi en kamptradition?
Ett svar på detta är att att någon form av yttre fiender krävs. Ryssland är redan en kandidat och ett betonande av Tysklands mörka förflutna för att mana till vaksamhet är av nöden. Vi måste starkt betona vår demokratiska modell och hur den hela tiden, teoretiskt eller praktiskt, hotas av ickedemokratiska krafter från ovan nämnda land. Först när uppfattningen att Sverige är en hotad fristad vinner mark, kommer en kampstämning att bli tillräckligt stark för att skapa tradition och därmed ge oss det nationaldagsfirande vi vill ha.
No comments:
Post a Comment